boelsdagbok.blogg.se

Välkommen till min blogg! Roligt att just du kikar in här! Jag heter Boel och är en 22 åring som försöker hitta sin väg i livet. Här får ni följa med på allt mellan konserter och promenader i skogen med min hund. Kärleken till längskidåkningen (inte så mycket att åka själv dock, häng kvar så får ni lära er mer om det) och mina ups and downs inom motivation i träning. Hur jag tycker att vara feminist är en självklarhet och att sakta men säkert välja bort kött och gå mot att vara vegetarian. Välkomna till att hänga med i ett kontrollfreaks vardagsreflektioner med en släng av regnbågsfärgat hår (eller någon annan spännande färg).

Rainy days makes me melancholy

Tankar Permalink18
 
 
På juldagen så var jag påväg till min pappa för att fira jul och jag kände mig rätt melankolisk.
Det regnade istället för att snöa. Julafton var redan över och jag känslan inom mig var:
"Vem är jag egentligen?".
Ibland så slås jag av den känslan, medan andra dagar så vet jag precis vem jag är.
 
Jag kommer ihåg när jag som 14 åring var så galet säker på hur min framtid skulle bli.
Journalist, åka världen över och hänga med kändisar.
För som 14 åring så är kändisar det som betyder något, då ÄR en någon.
Åren har gått och jag har insett att jag egentligen inte kräver så mycket uppmärksamhet.
Jag kan tycka att det nästan är jobbigt att få uppmärksamhet.
Kanske är det att jag fortfarande är blyg 14 åring på insidan och det tar uttryck på andra sätt, vem vet?
 
När jag på kvällen kom hem till min mamma igen så gick jag med Lakritz ( min hund) och lyssnade på Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå" och ett minne av en yngre Boel letade sig fram till den låten.
Det hade blivit 2010 och jag skulle fylla 15 år, och min mammas faster som var (är?) en otroligt betydelsefull person till mig gick vidare till andra sidan.
Jag lyssnade på den låten och grät för att lätta på sorgens klor i mitt hjärta.
Jag kunde den 25 december 2017 lyssna på samma låt och känna vörndad för mitt yngre jag.
 
När jag kom in så gick jag och la mig i min säng och kollade på min mobil.
Det var släckt i mitt rum när helt plötsligt min taklampa tänds när ingen var i närheten.
Jag stannade till och kunde inte låta bli att skratta till lite nervöst.
Jag satte mig upp och avvaktade, skulle det hända något mer?
Jag tackade för att vem det nu var visade mig ett tecken på att hen var där och gjorde sig till känna.
Som för att visa att "Jag är här, I got your back".
Det var ändå en fin känsla.
 
Den här hösten har det hänt två andra liknande händelser.
Något tänder ljus hos mig i min lägenhet, fast att jag vet till 100% att jag har släckt dem.
Ni kanske inte tror på mig, eller tycker jag är helt vrickad som tänker att det finns energier, andar eller vad den nu än är.
Men jag... tror.
Sen får ni tycka vad ni vill :)
 
Det här blev ett jätte långt inlägg med två olika poänger.
Den ena att livet inte alltid är så som en tänker när en är 14, och någonstans på vägen så embracear en att en kan vara lycklig utan att vara känd och få massor med uppmärksamhet.
Den andra är att jag tror på att de som gått bort finns vid vår sida och vakar över oss när vi känner oss förvirrade eller lite nere.
 
Vad tror/ tycker ni om det jag skrivit om i inlägget? :)
#1 - - sandra:

vilket fint inlägg :)
Jag tror att ingen egentligen försvinner, utan när de gått vidare så finns de för oss som är kvar här när vi behöver det <3

Svar: Tack! <3Det tror jag med.
Boel

#2 - - MALINDENISE:

Gud vilket fint inlägg, livet blir inte alltid som man tänkt sig, på gott och på ont.

Svar: Tack snälla <3 Det är ju så, en får lära sig att ta bergochdalbanan.. :)
Boel

#3 - - Amanda:

Så intressant inlägg, så läskigt med ljusen haha :(

Svar: Tack! Ja, det är lite små läskigt haha.
Boel

#4 - - Linnéa:

Jag tycker att det är fina och personliga inlägg du skriver - fortsätt så och såklart uppskattas även konsertinlägg m.m <3

Svar: Tack snälla Linnéa! <3 Blev så glad av din kommentar :D
Boel

#5 - - Anonym:

så fint, jag tror! har tyvärr inte känt något, så mina nära har nog gått över helt :/

Svar: Fint att läsa. När du minst anar kommer säkert ett tecken <3
Boel

#6 - - Anonym:

Vad fint att läsa det här! Det är så gulligt hur naivt säker man är på sin framtid när man är yngre. Vid 22 års ålder vet jag mindre än någonsin tidigare känner jag nu. Och jag tror absolut att de som dött kan ge sig till känna med sina energier. Jag har aldrig upplevt det men andra som jag litar på har.
sv: <3333 Tack för din kärlek. Och indeed så brukar många svenskar vara bra på att pricka formen till mästerskap ju. Känns tryggt.

Svar: Ja, men visst är det gulligt hur naiv säker en är på sin framtid som yngre.Med årens gång desto mer tvivlar en haha.
Fint att du också tror <3
Du är ju bäst Elin <33
Eller hur, nu är det inte så himla långt borta :D
Boel

#7 - - Jennifer :

Bra och intressant inlägg :)

Svar: Tack snälla :)
Boel

#8 - - Gabriella :

Tycker också att det kan va jobbigt att få uppmärksamhet!!

Svar: Skönt att inte vara ensam!
Boel

#9 - - Dixi Wonderland:

Här regnar det hela tiden :(

Svar: Så himla tråkigt :(
Boel

#10 - - Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Det är så jobbigt när man inte vet riktigt vem man är. Den känslan kan jag också få ibland och för mig handlar det mycket om framtiden. Vad vill jag göra om jag inte lyckas med skrivandet? Vart vill jag bo? Vad ska jag göra med mitt liv? De dagar jag inte tänker så mycket på det vet jag vem jag är men ibland blir man bara så förvirrad...

Svar: Håller verkligen med! Oftast så vet jag inte vem jag är alls.Inte vilket ben jag stå på och vad jag vill haha...
Boel

#11 - - MartinaOlsson:

sv; vad roligt att du tyckte det! :)

#12 - - Johanna Utterberg:

Tänk vad man kommer på sig själv med att ha föreställt sig något när man var yngre och sen att det inte är så. Och det är väl en del av att bli äldre, att man förstår var sin egen lycka och välmåendet egentligen finns, tex inte i att vara känd. :)

Svar: Ja, men verkligen :)
Boel

#13 - - ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Intressanta tankar :)

Svar: Tack!
Boel

#14 - - JoJo:

ah vad läskigt med taklampan. jag tror absolut på att det finns andar/'spöken' och andra energier. jag har själv varit med om tre mysko saker i min lägenhet. både mitt badrumsskåp och en tavla har ramlat ner av sig själv, bara så där och en gång mitt i natten så öppnades mitt stängda fönster. jag vaknade av en jävla smäll för alla saker på fönsterbrädan ramlade ner. kan tillägga att alla tre händelser har hänt i april tre år efter varandra. är rätt nojig över vad som kommer hända i april i år :/

Svar: Ja, det var en upplevelse haha.Läskigt! Ja, det förstår jag!
Boel

#15 - - NICOLE:

Fint inlägg. Kan hålla med i båda. Ang första tänker jag lika, det var så viktigt att finnas och synas när en var yngre, nu är jag glad om jag finns där i bakgrunden ;D . Och det andra, ja <3 Jag tror absolut de är med oss..

Svar: Tack snälla! Håller verkligen med :)
Kul att du också känner så <3
Boel

#16 - - Ullie:

hoppas att denna någon vakar över dej o tar hand om dej det tror ja stenhårt på <3

Svar: Tack <3
Boel

#17 - - Veiken:

Var och en får tro det den vill - helt klart! Jag är lite skeptisk.
Om jag kommer att uppleva något så kan jag ändra mig!

Svar: Visst är det så :)
Boel

#18 - - Hanna:

Jag tror helt säkert att de som har gått bort vakar över oss, har varit med om tonvis med saker som bevisar gång på gång på gång att de är något där fast man inte ens kan se, tven stänger av sig själv, slår på sig själv, dörrar som öppnar och stängs, radio som sätts på av sig själv och höjs till högsta volym och dessutom sett skepnader av människor man vet är döda!

Svar: Spännande att läsa! Ja, jag tror också stenhårt på det :)Kul att vi är fler!
Boel

Till top